John Bowlby    1907-1990
 
har t.ex. skrivit ”En Trygg Bas”  1988
 
John Bowlby är psykoanalytiker och har ett etologiskt perspektiv på utveckling d.v.s. att människan är en biologisk varelse och kan jämföras med djuren. Han intresserade sig för djurens präglingsbeteende  och menade att människan har ett liknande beteende, anknytningsbeteende.
 
Anknytningsbeteendet är genetiskt bestämt. Människan är programmerad att utveckla anknytningsbeteende. Det aktiveras när vissa omständigheter föreligger t.ex om barnet slår sig, och upphör när andra omständigheter råder. Ett tryggt barn som slår sig kan ha utvecklat en arbetsmodell som innebär att hon/han söker tröst hos mamma.
 
Det lilla barnets känslor är också kopplade till anknytningsbeteendet och de arbetsmodeller som växer fram. Denna utveckling bestäms av relationen mellan individen och bindningsgestalten.
 
Bowlby anser att också föräldrabeteendet är förprogrammerat: 
Samspelet mellan mor och barn börjar vid födelsen. Spädbarn utvecklar en social samarbetsvillighet beroende på hur det behandlas. Barnets utveckling är i hög grad avgjort av dess vårdares lyhördhet för signaler (barnets).

Istället för utvecklingsfas använder sig Bowlby av utvecklingsspår.
Enligt omfattande vetenskapliga studier kan nu små barn klassificeras efter det mönster de uppvisar:
 
Trygg bindning

Ex. Dessa barn undersöker aktivt, särskilt i moderns närvaro och använder modern som bas genom att hålla reda på var hon finns, har ögonkontakt då och då återvänder till henne och förnyar glatt den ömsesidiga gemenskapen. När modern varit borta ett tag och kommer tillbaka blir hon varmt mottagen.
 
Ängslig motvillig bindning
 
Dessa barn kan vara efterhängsna och osäkra på huruvida föräldern kommer att vara tillgänglig eller ej. De har ofta ett ambivalent beteende mot föräldern. Letar kanske mycket efter mamman när hon är borta. Sedan när hon kommer tillbaka vill de inte ha någon kontakt.

Ängslig undvikande bindning
 
Dessa barn har förlorat hoppet om en trygg bas. De undersöker inte sin omgivning utan sitter och suger på tummen eller vaggar. De strävar så småningom efter emotionell självtillräcklighet.
 
Exempel på emotionell självtillräcklighet.   En ung man berättade att han av sina föräldrar upplevdes som en glad och snäll pojke. I själva verket var han både arg och ledsen för vad föräldrarna gjorde eller för vad kamraterna gjorde. Men vid dessa tillfällen gick han in i sitt rum, stängde dörren och byggde intensivt med lego. Han gjorde detta för att han trodde att mamman inte kunde möta hans negativa känslor.  Han ville skydda henne. (Ingegerd Brofalk)
 
Andra problem som har med anknytning att göra är att barnet får kämpa så för att få en en- till en-kontakt att de får svårt att umgås med fler än en person i taget. De får svårt att finna sig tillrätta i gruppaktiviteter.
I tonåren kanske de inte klarar att både ha kontakt med föräldrar och någon kompis. Föräldrarna överges helt. (Ingegerd Brofalk)
 
Bevis för försvarsmekanismer?
 
Om en bindningsgestalt blir oåtkomlig för barnet t.ex. p.g.a en sjukhusvistelse behandlar barnet denne som en ”främling” till en början för att efter några timmar bli oerhört klängigt. Likgiltigheten används som ett försvar.
 
Dessa och liknande experiment visar att bindningsbeteendet att t.ex. söka tröst när det behöver, kan stängas av. (Bortträngning). Något som också gäller hela skalan av känslor och begär som är kopplade till det. Kvarstår det likgiltiga beteendet utvecklar individen ett ”falskt” jag eller ett narcissistiskt beteende. Båda tillstånden leder till känslolöshet och tomhet. Svårighet att ge och ta.
 
Negativa barndomsupplevelser gör också individen mer sårbar för senare negativa upplevelser samtidigt som det är mer sannolikt att han/hon råkar ut för sådana upplevelser.
 
Fallex.

En person med narcissism eller falskt själv ger intryck av att vara tvärsäkert oberoende och emotionellt självtillräcklig. Han tänker absolut inte bli någon något skyldig och om
han alls knyter någon relation så ser han till att behålla kontrollen. 
Om denne person ändå söker sig till terapi kan han/hon bli hjälpt genom att terapeuten blir den trygga basen som tillåter ett fritt uttryck för beroendekänslor med resultat att dessa kan komma upp till ytan. Ofta utvecklas en intensiv och ängslig bindning till analytikern men detta gör att patienten kan återvinna det emotionella liv de förlorat i barndomen och därmed också en känsla av verkligt själv.
   
Barn som störts i sitt anknytningsbeteende kan rätta till det om föräldern, bindningsgestalten ändrar sitt beteende.
 
Källor: John Bowlby, ”En trygg bas”, Engelska utgåvan, Routledge, 1988.
Svenska utgåvan trycktes i Borås 2001
Ingegerd Brofalk, Statens institutionsstyrelse,  Rapport 1996:4 

Tillbaka