Freud menade att barn genomgår olika faser i sin utveckling, då speciella lustupplevelser är knutna till erogena zoner som är fyllda med energi.
Strävan efter lust finns alltså redan hos den nyfödde, och Freud kallade denna drift för libido.
De olika faserna är strikt biologiska och de är en naturlig del i människans utveckling. Fixering: under den normala utvecklingen passerar man ett antal stadier/faser.
Varje stadium/fas innehåller emellertid svårigheter och problem, som måste lösas.
Dessa problem innebär att man riskerar att uppleva frustration och ångest.
Blir det många sådana upplevelser, vågar man inte gå vidare i utvecklingen, utan stannar, d.v.s. blir fixerad, med någon aspekt av personligheten i detta stadium/fas.

Grunden till personligheten ligger i de tre första faserna (orala, anala och falliska) .
Varje fas man går igenom har ett speciellt syfte och de lämnar alla olika stora erfarenheter, som bidrar till den vuxna personligheten. Under varje fas ställs barnet inför speciella problem, och löser man inte dessa på ett bra sätt kan barnet senare få neurotiska störningar.
Dessa störningar beror på omedvetna konflikter som är undanträngda.

Den orala fasen (0-1,5 år) kretsar kring munnen ( erogen zon ) som under denna fas är speciellt energiladdad. Under första delen av perioden är barnet passivt, beroende och ställer inga krav.
Under den senare delen när barnet lärt sig äta och prata blir det mer krävande.

Det utgår från sig självt och upptäcker att omgivningen anpassar sig efter det. Barnet vill bli omhändertaget.
För mycket stimulans ( behoven helt tillfredställda) under den orala fasen gör att man förlorar motivationen att gå vidare. Får man däremot för lite stimulans (behoven ej tillfredsställda) vågar barnet inte gå vidare. En oral personlighet, som alltså har fixeringar i orala fasen är generellt glupsk, lysten och inriktad på att få och ta emot och är helt styrd av lustprincipen, det vill säga strävanden efter lust och undvikande av olust. En oralt fixerad person är svart- och vittänkande.
Nagelbitning, tröstätning, drogmissbruk kan vara tecken på oral personlighet.
De blir lätt rasande, känner misstro och har tomhetskänslor.

Under den anala fasen (1,5-3 år) knyts lusten till anus (ändtarmsöppningar, kiss och bajs, erogen zon ).
Barnet upptäcker att det är en självständig varelse och att han/hon "kan själv".
Problemet i denna period är att hålla tillbaka eller släppa taget, att trotsa eller att vara till lags (Freuds pott-träning). En anal personlighet ( fixering ) är rigid och tvångsmässig i sin personlighet; överdrivet ordentlig, renlig, regelstyrd, har starka dominansbehov   och är upptagen av "borde" och "måsten", samtidigt som han/hon dras mellan att ge efter eller att göra uppror.
Personen kan också ha stark självdisciplin, vara tillbakadragen, girig och utan spontanitet.
Överdriven snålhet kan vara tecken på anal personlighet.

Den falliska/Oidipala fasen (3-6 år) inträffar vid 3-6 års ålder och då kretsar lusten kring könsorganen ( erogen zon ). Barnet upptäcker att vi är olika skapta och skaffar sig för första gången ett "lustobjekt", d.v.s. ett kärleksobjekt, utanför det egna jaget. I allmänhet är det föräldern av motsatt kön.
Den lille pojken blir förälskad i sin mamma, men inser att han har en konkurrent i pappan som han då vill undanröja, vilket kallas för Oidipus-komplexet .
Denna önskan ger både rädsla och hot samtidigt som den kolliderar med verkligheten. Olöst Oidipus-komplex (fixering ) kan leda till att individen i vuxen ålder kan ha svårt att inleda förhållanden d.v.s. att pojkar har tendens att välja en kvinna som liknar mamman eller kan känna skuldkänslor angående sex.
Pojken löser konflikten genom att identifiera sig med pappan. Det är kanske därför som pojkar i denna ålder härmar och beundrar sin pappa, "pappa vet bäst". Under den falliska fasen stoppas ofta pojkarnas lek med
könsorganen av föräldrarna, och mer eller mindre underförstådda hotelser kan skapa kastrationsångest, som dyker upp långt senare i livet. Flickor genomgår samma utveckling och ställs inför motsvarande problem ( förälskelsen i pappan). Deras motsvarighet till Oidipuskomplexet kallas för Elektrakomplexet .  
De små flickorna avundas under denna period männens könsorgan ( penisavund ). Olöst Elektrakomplex
( fixering ) kan leda till att flickan i vuxen ålder inleder förhållanden med gifta män.
Flickan löser konflikten genom att identifiera sig med sin mamma och accepterar sin könsidentitet.
Den oidipala personligheten har stort behov av uppmärksamhet, njuter av eller skyr att vara i centrum.
Är fokuserad på vad andra tycker och är känslig för kritik. Har svårt att sätta sig in andras situation eftersom fokus ligger på de egna behoven. En del våldsverkare har genitala personligheter.
Exhibitionism är också ett tecken på detta.

Den latenta fasen ( 6-12/13 år/ puberteten ) är en viloperiod (den sexuella driften hålls i det omedvetna) i den psykosexuella konfliktperioden ( erogen zon saknas ). Barnet vänder sig istället åt sociala kontakter,
vidgar och undersöker omvärlden, utvecklar färdigheter och kunskap. Under denna period väljer barnen kamrater av samma kön därför att den motsatta kön upplevs som hotfull ( ”tjej- och killbaciller”).

Den genitala fasen ( pubertet och uppåt) Erogen zon : könsorgan. Den sexuella driften vaknar till liv, den kan inte längre hållas i det omedvetna. Här kan individen lämna den själviska sexualiteten från den falliska fasen och istället utvecklas mot en mogen sexualitet; äkta kärlek och sexuell tillfredställelse under förutsättningen att identifikationsprocessen under den falliska fasen förlöpte på ett positivt sätt ( löst Oidipus- och Elektrakomplex).
Under denna intensiva period kan olösta konflikter från tidigare faser komma upp till ytan och bli aktuella.
Detta kan ses som ”den andra chansen” att lösa olösta konflikter.

Upprepningstvånget De olösta problemen under utvecklingsfaserna tenderar vi att upprepa. Dvs vi söker oss till samma svårighet som vi upplevt men inte löst under barndomen. Har vi t.ex. inte löst problem med självständighet, söker vi oss till liknande situationer dvs situationer där vi är osjälvständiga. Har vi inte fått tillräcklig uppmärksamhet,
söker vi oss till situationer där vi inte får uppmärksamhet.

Till startsidan