Det viktiga för Freud var att patienten kom till insikt. Först då kunde symtomen försvinna. Ett fritt associerande från patientens sida skulle enligt Freud av sig självt leda fram till den traumatiska upplevelsen. Patienten skulle då långsamt och av sig själv förstå och uppleva händelseförloppet och de känslor som trängts bort. Vid det här laget hade Freud kommit fram till några av hans absolut centrala slutsatser, nämligen att vi har ett omedvetet till vilket vi tränger bort det som är tabubelagt. Det bortträngda är omedvetet men påverkar indirekt våra handlingar, reaktioner och tankar. Det bortträngda hålls borta med hjälp av den s.k. censuren.  Censuren får hjälp av jagets (se nedan) funktion att använda försvarsmekanismer. Allt vi gör har därför en orsak och de flesta upplevelser har en mening.

Han kom också fram till att psyket var indelat i tre delar, jaget, överjaget och detet. Konflikter mellan de olika delarna skapar ett dynamiskt psyke och det är genom att lösa dessa konflikter som vi utvecklas.
Freud menade också att utvecklingen under barndomen var av största vikt för hur personligheten utvecklas. Han delade in barndomen i ett antal faser i vilka sexualdriften var den viktigaste drivkraften.
Freud anses ha varit mycket fokuserad på det sexuella, vilket kan ha sin förklaring i att han levde i ett ytterst konservativt samhälle. Ett samhälle där det sexuella var tabu, framför allt för kvinnor. De var också kvinnorna som led av neurotiska symtom. Bortträngd skuld och skam över sexuella handlingar gav enligt Freud neurotiska symtom.

Freud har utan tvekan bidragit mest till den inriktning inom psykologin som han själv skapade, psykoanalysen. Sammanfattningsvis är grundtanken att ett neurotiskt beteende beror på något bortträngt oftast i barndomen. För att komma tillrätta med neurosen krävs att personen ifråga blir medveten både intellektuellt och känslomässigt om vad som ligger bakom d.v.s. det bortträngda blir medvetet.

Detet- styrs av lustprincipen, önskar att behovstillfredsställelse sker här och nu och omedelbart utan hänsyn. Detet kan inte tänka logiskt utan är helt styrd av känslor. Här finns primitiva drifter, framför allt sexualitet och aggression, förspråkliga minnen och bortträngda upplevelser.
 
Jaget – styrs av realitetsprincipen. Här finns en förmåga att acceptera ett visst mått av olust för att tillfredsställa behoven senare. Jaget måste balansera detet gentemot överjagets och omgivningens krav d.v.s. tillfredsställa detet på ett anpassat sätt. Jaget innehåller en censurinstans, som består av en rad försvarsmekanismer. Obehagliga tankar, känslor och upplevelser kan på så sätt hållas borta från det medvetna jaget. Jaget har en svår uppgift. Det ska inte bara jämka mellan överjaget och detet utan också anpassa sig efter omgivningens krav. Man kan säga att jaget är attackerat från tre håll.
 
Överjaget – Moral, normer, förväntningar och ideal som härstammar från barnets identifikation med föräldrarna. Det är ett slags samvete. Överjaget är både en straffande instans, d.v.s. representerar det man inte får göra och en positiv drivkraft eftersom det finns en idealbild som man strävar efter att uppnå. Om man inte lever upp till idealbilden kan det också få bestraffande konsekvenser i form av skuldkänslor och känslor av misslyckande. Överjaget är ingen tänkande instans utan reagerar direkt utifrån det som är inlärt.

Försvarsmekanismer
 
Försvarsmekanismer används när jaget inte klarar att tillfredsställa detets behov oftast p.g.a. attacker från överjaget, jaget självt och omgivningen i kombination.
 
Detets drifter, sexualitet eller aggression, strider med överjagets och/eller omgivningens normer och moral. Jaget försöker skapa harmonin och balans. Det är ingen lätt uppgift för jaget som upplever ångest.
För att skydda sig mot ångesten använder sig jaget omedvetet av försvarsmekanismer.
 
För mycket försvarsmekanismer ledet till att individen tappar verklighetsuppfattningen
För lite försvarsmekanismer kan leda till psykisk obalans
Tillfällig användning av försvarsmekanismer är en normal reaktion på ångest, ett nödvändigt sätt att ta itu med konflikter och problem
 
Bortträngning innebär att tränga undan de känslor, minnen, upplevelse eller impulser från detet som väcker ångest. De hålls borta från det medvetna. Är dock aktivt på ett omedvetet plan. Kräver mycket psykisk energi.
 
Förnekande: att förneka en del av verkligheten.  Man ”blundar” för informationen från omgivningen t.ex hur farligt det är att röka.
 
Reaktionsbildning: ett sätt att dölja sina förbjudna känslor (impulser) för jaget är att vända dem till sin motsats.
 
Rationalisering: man förskönar och förklarar bort händelser. Man kanske hävdar att man ”hjälper” andra av osjälviska skäl när motivet egentligen är egoistiskt
 
Projicering (projektion): man förnekar att man själv har vissa sidor eller känslor och istället tillskriver man andra personer dessa för att dämpa ångest, osäkerhet eller det dåliga samvete som de känslorna skapar.
 
Identifikation (introjektion):  motsatsen till projektion. Man kan ta känslor och egenskaper som finns hos andra och införliva dessa med sig själv.
 
Förskjutning: en känsla förskjuts från den person den egentligen är avsedd för till någon annan. En respons riktas mot ett ohotat mål istället för det önskade målet.
 
Vändning mot sig själv/egna jaget: Man vågar inte visa de förbjudna känslorna utåt t.ex. aggression och hat. Kan leda till självdestruktivitet och djup depression.
Regression: att återvända till beteendemönster och reaktionssätt som hör till en tidigare utvecklingsfas.

Sublimering: (mogen och rationell försvarsmekanism som skiljer sig från alla andra ”irrationella” försvarsmekanismer.) Den driftenergi som finns i detet kan omöjligt få sitt utlopp i aggression och sexualitet. Istället omvandlas en del av den energin till annan nyttig och socialt accepterad verksamhet.
 
Splitting ( klyvning): man skyddar jaget från en hotande konflikt genom att hålla isär två motstridiga tendenser hos sig själv. Upplevelsen av gott och ont klyvs som t. ex. att vissa människor idealiseras och andra svärtas ner. Splitting handlar om avsaknaden av integrerad kontakt mellan de goda och de onda sidorna hos individen. Man ser bara svart eller vit men inte grått. Psykoanalys förklarar att uppkomsten av splitting grundläggs tidigt i ålder där barnet inte kan ta till sig att föräldrarna har både goda och dåliga sidor.

Tillbaka