Carl Rogers, 1902-1987
är känd som upphovsman till den klientcentrerade terapin
” Människan är i grunden god, social, framåtinriktad, rationell och realistisk”
Rogers sociala jag; individens bild av sitt jag, är socialt bestämt och byggs gradvis upp under barnets utveckling genom intryck från de reaktioner barnet möter från föräldrar och andra personer i omgivningen.
Eftersom barnet har ett medfött behov av att bli accepterat och älskat av andra är barnet hela tiden uppmärksam på vad andra tycker och tänker. Därför tvingas barnet ibland att förneka vissa känslor och tankar eftersom de inte accepteras. Detta leder till en snäv jagbild som hindrar utveckling
Inkongruens uppstår om våra tankar och känslor inte stämmer med vår jagbild---leder till ångest och neuroser, i värsta fall till psykoser. En del av jaget kallar Rogers för idealjaget. Inkongruens kan också uppstå mellan jaget och idealjaget. Det är den totala acceptansen som leder till kongruens och därmed
raka vägen till självförverkligande Därför är den viktigaste uppgiften för terapeuten att vara empatisk.
Terapeutens förhållningssätt:
· Att vara empatisk
· Att betrakta klienten som den bäste experten när det gäller att lösa de
egna problemen och komma vidare i sin utveckling
· Skapa villkor för klientens förmåga till självhjälp och självförverkligande t.ex. varm och förtrolig atmosfär
Målet för terapin är att klienten ska integrera känslor och upplevelser som han tidigare feltolkat eller förnekat
Genom att terapeuten lever sig in i speglar klienten blir klientens problem synliga för honom själv. Klientcentrerad terapi
Rogers arbetade också med gruppterapi, s.k. encountergroups