Jämförelse mellan det traditionellt medicinska sättet att se på psykisk ohälsa
och det socialpsykologiska .

Sjukdomssättet

Ansvarssättet

Psykisk sjukdom
Den som har psykiska problem
betraktas som psykiskt sjuk.

Livsproblem
Den som har psykiska problem betraktas som en människa med tillfälliga livsproblem

Expert
När man är psykisk sjuk förväntas man överlåta ansvaret för behandlingen på en expert, vanligen en läkare.

Samspel
När man har psykiska problem är man fortfarande en människa med förmåga och rätt att ta ansvar för sig själv och sina problem. I et samspel med kurator, psykolog och läkare arbetar man själv med sina problem.

Diagnos-avgränsning
Läkaren, experten avgränsar den sjukes problem, ställer diagnos. Då den sjuke oftast inte har några organiska fel gör läkaren en diagnos utifrån den sjukes beteende.

Helhetssyn
Den som har problem får hjälp av välutbildade medmänniskor att skapa sig en helhetssyn på hur problemet är förknippat med hela hans livssituation (familj, vänner, arbete, uppväxt, strävan…)

Behandling- medicin
Utifrån diagnosen sätter läkaren in en behandling, oftast medicin, som antingen dämpar patientens känslor och/eller förhöjer stämningsläget.

Problemlösning-psykoterapi
Psykoterapi innebär att den som har problem har regelbundna samtal med utbildad psykoterapeut. Samtalen kan ske enbart mellan symtombäraren och terapeuten eller tillsammans med flera andra med egna problem. Man arbetar tillsammans för att ”lösa upp knutarna”.

Behandling-elchock
En förekommande behandling av depressioner är elchocker, vilket innebär att man hos en nedsövd person framkallar ett epileptiskt anfall genom att sända stark elektrisk ström genom hjärnan.

Problemlösning-åtgärder
Ofta består en del av individens problem i att hans omgivning, miljön är ogynnsam. Problembäraren kan då få hjälp med att se på vilka sätt miljön ”lägger krokben” för honom/henne. Han/hon kan få hjälp med att komma underfund med hur han/hon kan förändra sin omgivning.

Sjukhus
Eftersom den som har problem betraktas som sjuk, sker behandlingen på sjukhus. På lasaretten finns psykiatriska kliniker. På sjukhusen bestämmer läkarna vilken vård som ska ges.

Närmiljö
Eftersom problemen existerar i problembärarens närmiljö, är det också naturligt att arbeta med dem där. Man kan antingen arbeta direkt i hemmiljön eller i små utspridda lokaler som inte har sjukhuskaraktär.

Patientroll
Att bli diagnosticerad som sjuk, att en annan människa bestämmer behandlingen, att vistas på sjukhus gör att den som har problem glider in i en patientroll, som kan vara svår att ta sig ur.

Slippa bli utpekad- avstigmatisering
”Stigma” betyder märke , tecken. Att vara psykiskt sjuk innebär ofta att man bär ett märke av att vara konstig. I ansvarsmodellen finns ingen psykisk sjukdom, ingen patientroll. Att få hjälp med att reda upp tillfälliga livsproblem är något högst normalt. Anvarsmodellenär avstigmatiserande, tar bort märket.

Passiv
Patienten blir lätt passiv i behandlingen eftersom han förväntar sig att läkaren ska bota honom.

Aktiv
Problembäraren är aktiv. Han löser själv sina livsproblem och i en mån han behöver tar han hjälp av utbildade personer. Han bestämmer själv över sitt liv.

Beroende
Den passive patienten blir ofta beroende av sjukhuset och dess behandling. Det blir svårt att t.ex. leva utan medicin även efter det man ”tillfrisknat”

Självständig
Att aktivt arbeta med sina problem leder till ökad självständighet och självförtroende. Eftersom man själv är huvudansvarig för lösningarna blir man inte heller beroende.